Det var en jätteek, som var uppväxt vid vägskälet.
Den bredde ut sina grova grenars valv som bjälkar i ett hus.
Trädets understa grenar hade svällt ut till timmerfurans tjocklek.
Det var en ek, som sett släkterna uppväxa och blomstra och dö.
Det var en ek, som uppburit levande människor i sina grenar och behållit dem efter döden.